två skäl till att jag allitid tar vänner före pojkvänner

jag ska förklara för dig om varför jag sätter mina vänner först. det har jag lärt mig att göra, det är inte något jag alltid gjort utan något som jag har insätt att det bästa man har är ens vänner. först och främst vill jag säga till dig att jag va inlåst rent ut sakt, utstängd från omvärlden, ingen fick kontakta mig och jag fick inte kontakta någon och ramför allt inte mina vänner. jag fick knappt vara hos min häst.

jag tog mig ur det tack vare mina vänner, dom räddade mig och det är jag evigt tacksam för.jag va på gränsen att förlora dom och mig själv. vet inte vad som hade varit av mig idag annars. jag fick rymma dom hjälpte mig, skyddade mig från det jag ansåg va ett monster. ett krig mellan två personer som pågick bakom stängda dörar och ingen kunde göra någonting inte jag inte ens min mamma.

stackars kvinna som vingades se sin dotter så blek och utn livslust såg sin dotter komma gåendes med blod som aldrig ville sluta rinna tack vare att en annan människa, monster straffat henne för att ha pratat med killarna i skolan, men vem annars skulle hon prata med? det va ju bara hon och sex killar i klassen. varje dag va en lögn för henne, tvingades ljuga för att skydda sig mot hårda slag eller annat. stackars mamma som fick se mig så.


sen senare i livet sattes jag ännu en gång på e prövning, min mamma slänge ut mig, ville inte veta av mig mer hon spottade efter mig när jag gick och vilka fanns där för mig? mina vänner! inte min dåvarande pojke mina vänner plockade upp mig från gatan, stöttade mig och gav mig mat och tak över huvud trängdes med mig i sina sängar, stod alltid där med öppna armar för gråtande ögon att trösta. killen va någon annan stans. kanske med den andra tjejen som han senare stack med. detta är två anledningar till varför jag alltid tar vänner före killar.

men älskling, när jag va i skiten för tredje gången va det du som plockade upp mig, såg till att jag hade någonstans att sova fick mat i magen och allt det där du sov med mig varje natt på det hårda golvet, på en trång madrass när du kunde tänkt på dig själv i första hand och soviut hemma i din säng. när allt va kaos och jag va på gränsen till att hamna i skiten så stopade du det och plockade upp mig från smutsen och snyggade till situtationen och se v ad vi har nu. ett liv tillsammans en blivande familj.

love you babe xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0