länge sen ja skrev nott... men snart dags nu :)
är nu snart i v 39, verkarna har startat igång i veckan och för varje dag blir dom bara starkare och starkare
man kan verkligen inte föreställa sig en sån smärta om man aldrig varit med om den och väldigt svår att förklara,
när hela magen stelnar till och blir som en hård hård betongklump och ju mer den spänner ju ondare
gör de bak i ryggen och ner i benen samtidigt som man känner ett tryck neråt. man vill bara vika sig dubbelt, krypa
upp i mammas armar som när man va liten och ramlat och skrapat sitt knä. varje sekund känns som en timme. fast inte verkarna håller i så länge så är dom insentiva och täta, nu är hon snart här och tro mig när man har dom smärtor kan man inte annat än ändå le och se på sin älskade och tänka att man snart är tre.
i början när bebisen sparkade va de så mysigt och man njöt av varje spark och rörelse. nu ber man verkligen att den lilla ska ligga stilla för varje rörelse gör så ont. hela magen rör sig man kan se en stor rumpa som putar ut på ena
sidan av magen och ibland kan en fot visa sig tydligt.
i förra veckan gick slemproppen och i tisdags natt gick de lite vatten men långt ifrån allt. nu är de nära är förvånad att jag efter helgen fortfarande inte har henne här hos mig. fick en konstig tanke idag när vi va på marknaden och promenerade, tänk nu om de skulle vara en pojke ist för en flicka som barnmorskan sa när vi va på specialultra ljudet.. vad gör vi då? då måste vi sälja allting och köpa allting nytt igen. men de fixar sig :) är glad att jag snart har en bebis, min bebis min dotter. den kännslan man får av att tänka på henne är helt obeskrivlig. kunde inte ens föreställa mig hur de skulle kännas att vara höggravid och snart bli mamma när jag inte va de. först när man upplever ett sånt mirakel vet man hur otroligt stolt, lycklig och rofylld man blir. som en annan människa.
hur som helst sitter nu här hemma och skriver mellan verkarna som kommer med ca 15-20 minuters mellanrum kollade in på en gammal väns blogg nyss. tänker tillbaka på de tider och inser att ja har inte missat att göra någonting i mitt liv som många undrar när manb blir gravid som ung och många tycker att man borde vänta att man har hela livet framför sig att resa festa göra allt som är skoj innan man binder sig och skaffar familj, jag har redan gjort allt sånt jag har rymt hemifrån och festat hela natten, rymt till göteborg när man inte fick. gjort allmänt dumma saker och levt spontant. men vem har sagt att man aldrig kan göra spontan saker när man har ett barn? vem har sagt att resande och sånt ör för ungdommar ? allt de jag gjorde när ja inte va gravid kan man fortfarande göra när man har ett barn. man kan resa träffa vänner festsa om man nu vill de, man kan shoppa och leva livet och ändå veta att man har någonting som är mer värt än allting tillsammans. minns så väl första gången ja va påclubb, just fyllda 18 år. kommer aldrig aldrig glömma den kvällen just för vem jag va med och hur vi gjorde kvälen. levde för stunden vilket jag alltid gjort, njutit av varje dag som om de vore den sista. det är den ända saken jag aldrig mer ska göra, nu ska jag se frammåt och planera för framtiden,
har redan drömmar som jag ska förvandla till mål och sedan uppnå de målen. som att tex köpa hus i framtiden
ta upp ridningen och framförallt uppfostra och älska min dotter och sen en dag få mer bebisar :) de finns ingen lycka som den att vara mamma. njuter av varje dag att vara gravid och veta att ja snart när som helst vilken dag som helst vara en mor, bli älskad så högt så som jag älskar min mamma. de måste vara den bästa kännslan
man kan verkligen inte föreställa sig en sån smärta om man aldrig varit med om den och väldigt svår att förklara,
när hela magen stelnar till och blir som en hård hård betongklump och ju mer den spänner ju ondare
gör de bak i ryggen och ner i benen samtidigt som man känner ett tryck neråt. man vill bara vika sig dubbelt, krypa
upp i mammas armar som när man va liten och ramlat och skrapat sitt knä. varje sekund känns som en timme. fast inte verkarna håller i så länge så är dom insentiva och täta, nu är hon snart här och tro mig när man har dom smärtor kan man inte annat än ändå le och se på sin älskade och tänka att man snart är tre.
i början när bebisen sparkade va de så mysigt och man njöt av varje spark och rörelse. nu ber man verkligen att den lilla ska ligga stilla för varje rörelse gör så ont. hela magen rör sig man kan se en stor rumpa som putar ut på ena
sidan av magen och ibland kan en fot visa sig tydligt.
i förra veckan gick slemproppen och i tisdags natt gick de lite vatten men långt ifrån allt. nu är de nära är förvånad att jag efter helgen fortfarande inte har henne här hos mig. fick en konstig tanke idag när vi va på marknaden och promenerade, tänk nu om de skulle vara en pojke ist för en flicka som barnmorskan sa när vi va på specialultra ljudet.. vad gör vi då? då måste vi sälja allting och köpa allting nytt igen. men de fixar sig :) är glad att jag snart har en bebis, min bebis min dotter. den kännslan man får av att tänka på henne är helt obeskrivlig. kunde inte ens föreställa mig hur de skulle kännas att vara höggravid och snart bli mamma när jag inte va de. först när man upplever ett sånt mirakel vet man hur otroligt stolt, lycklig och rofylld man blir. som en annan människa.
hur som helst sitter nu här hemma och skriver mellan verkarna som kommer med ca 15-20 minuters mellanrum kollade in på en gammal väns blogg nyss. tänker tillbaka på de tider och inser att ja har inte missat att göra någonting i mitt liv som många undrar när manb blir gravid som ung och många tycker att man borde vänta att man har hela livet framför sig att resa festa göra allt som är skoj innan man binder sig och skaffar familj, jag har redan gjort allt sånt jag har rymt hemifrån och festat hela natten, rymt till göteborg när man inte fick. gjort allmänt dumma saker och levt spontant. men vem har sagt att man aldrig kan göra spontan saker när man har ett barn? vem har sagt att resande och sånt ör för ungdommar ? allt de jag gjorde när ja inte va gravid kan man fortfarande göra när man har ett barn. man kan resa träffa vänner festsa om man nu vill de, man kan shoppa och leva livet och ändå veta att man har någonting som är mer värt än allting tillsammans. minns så väl första gången ja va påclubb, just fyllda 18 år. kommer aldrig aldrig glömma den kvällen just för vem jag va med och hur vi gjorde kvälen. levde för stunden vilket jag alltid gjort, njutit av varje dag som om de vore den sista. det är den ända saken jag aldrig mer ska göra, nu ska jag se frammåt och planera för framtiden,
har redan drömmar som jag ska förvandla till mål och sedan uppnå de målen. som att tex köpa hus i framtiden
ta upp ridningen och framförallt uppfostra och älska min dotter och sen en dag få mer bebisar :) de finns ingen lycka som den att vara mamma. njuter av varje dag att vara gravid och veta att ja snart när som helst vilken dag som helst vara en mor, bli älskad så högt så som jag älskar min mamma. de måste vara den bästa kännslan
